THE DIAMONDS IN THE DIRT.

Kvällens guldmoln fästet kransa.

Älvorna på ängen dansa,

Och den bladbekrönta Näcken

Gigan rör i silverbäcken.

Liten pilt bland strandens pilar

I violens ånga vilar,

Klangen hör från källens vatten,

Ropar i den stilla natten:

"Arma Gubbe, varför spela?

Kan det smärtorna fördela?

Fritt du skog och mark må liva,

Skall Guds barn dock aldrig bliva!

Paradisets månskensnätter,

Edens blomsterkrönta slätter,

Ljusets änglar i det höga -

Aldrig skådar dem ditt öga."

Tårar Gubbens anlet skölja,

Ned han dyker i sin bölja.

Gigan tystnar. Aldrig Näcken

Spelar mer i silverbäcken